susanna boder

Sanningen borde få vara det mest intressanta

Visst får vi drömma, drömma om frihet, drömma om människor, om en känsla. Men får vi drömma om att fly? Är det tilllåtet att berätta om drömmen jag hade där det mest tragiska hände. Jag blev lämnad, du bröt ett löfte och jag blev drabbad.
Är det okej för mig att ifrågasätta om drömmen verkligen var en dröm eller om det speglade ett annat perspektiv på verkligheten. Ångesten. Rädslan för att bli lämnad. Den är inte accepterad. 
Jag får ringa dig om någon varit elak, jag får komplimanger för att stilla tanken om att jag blivit rund om öronen. Men får jag verkligen prata om min nästintill konstanta ångest? Den blir värre, viljestyrkan blir svagare och svagare desto mindre jag får prata om det

Jag tvingas in i en vardag där jag inte trivs. Men vet jag vad jag vill? Nej. Jag vet bara vad jag inte vill. Sån har jag alltid varit. Det jag håller på med är att leva efter uteslutningsmetoden, och vägen är lång till jag hittar ett slut som jag anser är lyckligt. Låt mig vara LÅT MIG LEVA

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas