susanna boder

Äldre men troligtvis inte visare

Idag spatserade vi omkring vid Zinkens alla smultronställen efter att jag tog ytterligare ett hål i örat. Har ni tänkt på hur när något gör så fruktansvärt ont, hur allt runtomkring plötsligt blir vackert? - Inte direkt såklart, i stunden drabbas en mer utav en slags panikslagen chockattack då en spänner alla muskler. Men när den smärtande känslan släpper, känns hela världens möjligheter som om de är på ett måttligt avstånd. Kanske är det för att en då tvingas in i en överdrös av endorfiner för att kompensera, men lyckan är nästan oemåtståndlig. Är det så knark och självskadebeteende fungerar? - För att uppnå någon slags övernaturlig oäkta känsla. Så kids, ta hand om er.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas