susanna boder

Hej min vän

Hon spenderar året i Kenya, där hon trivs vilket gör mig glad. Inte lika glad som om hon skulle vara här hemma hos mig. 
Då kunde vi pratat, druckit kaffe, jag skulle kunna irriterats på hur långt bort hon bodde (ingenting jämfört med Kenya) prutta på varandra och hålla på med olika saker som förmodligen skulle irritera våra föräldrar.

Kära Michelle, du är så saknad. Ditt lojala sätt att vara, acceptansen av allas varande och sist men inte minst ditt underbara skratt. 

De fyra vännerna på Tågluff

När vi fyra var på tågluff gick jag igenom en känslomässig resa i min tonårsmognad. Jag grät när jag var ledsen, jag skrattade när jag var glad, och jag blev definitivt arg när någon var dum. Men jag var också som mest öppen och spontan. 
Vilken otrolig skillnad det var att på skakiga ben ge sig iväg mot ett eget litet äventyr, och att komma tillbaka med skinn på näsan och mer i bagaget. Alltså inte specifikt i ryggsäcken nuråå.

Ensamma var vi, utsatta och hjälplösa. Men ack vad vi klarade bra, detg enda som blev stulet var en mobil (som han antagligen gav bort i brist på annat att göra en natt i berlins tunnelbanesystem) Vi kom tillbaka med lite pengar över, och så mycket vett hade vi som också ställde in den planerade festivalen 1 dag efter vi kommit hem från vårt äventyr. Mamma blev mycket stolt vill jag bevilja.

Nu har vi alltså med oss ett ansvarstagande, ledarskaps"utbildning" och all det där skinnet på näsan. Så vad finns kvar? - MER AV ALLT DET DÄR
För den där resan var bara början på vad jag vill uppleva, med ett gäng fantastiska människor som dessa

Sthlm -> Köpenhamn -> Hamburg -> Berlin -> Prag -> Wien -> Graz -> Florens -> Lucca -> Rom -> Sthlm

Bra mat på gullmarsplan


Jamaicansk mat vid gullmars´
Han har öppet på speciella tider 
Men oboy vad maten var värt det

En slags ångest som inte kallas söndagsångest



  Tänk dig en konstant oro, en konstant rädsla att misslyckas, bli lämnad, bli sviken. För det kan hända, det känns som om det händer alla förutom mig? Visst borde jag vara lycklig, men det är otroligt svårt att leva i nuet. Jag försöker. 

Mitt nya mål är att mindfullness.

 

 

 

 

Artipelag i Höstas

När vi njöt av Prins Eugens verk, med Cornelis Vresvijk sjungandes Taubelåtar.

Definitivt en plats där man kan gå intill en nära, njuta av tystanden och glömma kraven. Dessutom är det fantastiskt att det är gratis

Tisdagstankar


Jag är stressad 
Jag har ångest
jag har fått nog
Jag vill leva mitt liv som jag vill 
Jag är trött på måsten 
Jag vill spela teater resten av mitt liv
Jag vill aldrig sluta sjunga
Jag vill lära mig ting som jag finner intressanta 
Jag vill ha ett eget hem 

Jag vill det. Jag kan det. Jag gör det

Låt mig va


(Köpenhamn hösten 2014)

Prestationsångest är något vi alla känner av under ett långt liv. Vi har till och med uppfunnit ett smeknamn för det, Press.
I nuläget är jag trött på alla måsten, alla vill ha 100 % Susanna, men jag har bara lite att ge. Detta lilla ska alltså läggas på att andra ska bli nöjda, känna sig bra i kroppen och gå och lägga sig utan ångest. Men jag då? - Det ska vara jag som räknas, mina tankar, min önskan eftersom det är mitt liv vi diskuterar. 
Vi spenderar 80% av vår vakna tid i skolan/arbetet, där förväntas vi göra vårt yttersta såklart, resten av tiden ska vi honna bli poppis, se bra ut, vara trevlig, vara hälsosam, deltidsarbeta utöver skolan, upptäcka världen. Däremot pratar aldrig någon med oss angående konsten att känna sig själv. Lära känna sig själv, som i den här åldern är den egentliga utmaningen. Varför går vi inte på obligatorisk meditation? - Nej jag ångrar mig, då skulle den bli ytterligare ett måste. 

Jag är bara arg, irriterad och utsliten av människor som tror att dem har makten över mig. Min färg idag är definitivt RÖD

 

 

Anpassar mig till vädret


Slänga sig ner i en solig snöbacke på skidor eller brädan, känna hur benen skakar av ansträngning och det enda du vill är att dricka varm choklad. Dag ut och dag in är det din enda önskan. Och vet du vad? - Det får du göra, varje dag flera gånger 

Julen spenderade vi i Åres skidbackar, januari i Schladming och sportlovet är planerat i Sälen. Njuter av bara tanken vid snö i oändliga mängder.