susanna boder

Fredag Fredag Fredag

För sista gången somnade jag in i det lilla radhuset i Täby, och för sista gången hetsstädade jag det lilla rummet längst bort i korridoren. Klockan 05.00 kämpade jag mig motvilligt upp ur sängen, slängde på mig träningskläderna och sprang till buss 604. Klockan var 07.00 när jag svettades på friskis och svettis, och nu är klockan 09.00 när jag sitter på Emmies och pluggar in i det sista. Effektiv morgon! - Jag mår bra, jag kan inte tänka på något annat än hur högtryck och lågtryck bildas vilket tyder på att jag är ganska väl förberedd inför Geografiprovet. Jag är stolt.
14.30 kommer jag för första gången sätta min fot i lägenheten som framöver kommer kallas, mitt hem. Kan den här dagen bli bättre? 

Att tycka om någon är skönt, men att bli omtyckt är bättre


Visst är det underbart att kramas? Det är definitvt underbart att krama någon som man har kär, eller bara har saknat under en längre period. Jag är kär i kärleken. Jag är kär i att känna mig omtyckt, känna sig accepterad och nästan känna sig behövd. Kärleken är nämligen full av välvilja, och "tänkande på den andra" Ständigt vara orolig om man kan lita på den människan som man fullständigt öppnat upp sig för. Kanske är det så att man glider ifrån varandra, kanske förändras, eller bara inser att den andras åsikter och värderingar inte stämmer ihop med mina egna. 
Kom ihåg att kärleken inte ska ha något som helst att göra med maktspel eller teoretiska anledningar till att det skulle kunna fungera, utan If it´s ment to be it will be. 

Att glömma det roliga, och gå tillbaka till verkligheten.


Spenderar alldeles för mycket tid på fridhemsplan, hänger på samma fik, dvs arbetarna känner mig nu. Jag känner på något sätt att jag har hittat rätt, människorna känns stabila, och min snara boendesituation kunde inte bli bättre. På onsdag bilar Morsan upp, och på fredag den 17/1 får vi nyckeln till lägenheten. Magiskt!
Blivit besökt av en Norrköpingsbo i helgen, och flängt omkring så att fötterna fortfarande är svullna. Men ibland är det den bästa medicinen mot "osäkerhet" att just glömma bort det. För osäkra kan vi alla vara. Osäkra på hur man ser ut, oj va klyschigt, men punkten som varit ett problem för mig på sistone är, klarar jag detta? - Och visst fan gör du det Susanna. Skolarbetet har tagit en hel del skit just för att situationen har varit som den har varit. Men det är bara att KBK:a (Kör bah kör) som alla sthockholmare så fint säger. Koka upp en kanna kaffe, och sitt ner med plugget tills du förstår det, inte tills du tycer att du har varit duktig, för plugg lönar sig. Stressen blir dessutom större om du inte gjort vad du ska. Så DO IT!

"Fantastisk skjorta du har Pappa, får jag ta en bild?"


Dig ska jag besöka nu, över sundet till Danmarks huvudstad. Vi ses snart! 

Tjaråå Åkervägen

Bilderna är tagna 2011, och nu är det 2014. CrayCray

På den här gatan är jag uppvuxen, det är här jag sprungit in i trädgårdar för att hämta fotbollen som olyckligtvis stutsat in, också där jag lärde mig cykla utan stödhjul, och det är här jag tagit de såkallade "outfitbilderna". Juste min första kyss fick jag här också.
Nu kommer jag skapa nya minnen, nu kommer jag ta tunnelbanan hem till mitt egna hem istället för att vänta på pågatåget som bara går lite då och då.
Episoden Skåne, är officiellt över. Blandade känslor, men främst glädje. Åkarp har gett mig mycket erfarenhet men Stockholm kommer/har gett mig mer.

Här är jag!

Det har allt varit en tuff höst. Tuff måste inte bara betyda något negativt, utan hösten har enligt en tuff skånsk kärring varit "körig"

Just nu sitter jag på sängen i mitt gamla rum, i mitt gamla hus i mitt Skåne. Där sitter jag just nu och tänker på vad jag har åstakommit under hösten. Samtidigt som jag fnittrar lite eftersom Datorn som jag bloggar på är helt fantastisk, och den är min. Tusen Tack Steve Jobs.

Nåja, vad har hänt? Mer än att jag lämnade nära och kära och begav mig till Stockholm, mer än att jag har bott hos släktingar utanför stan och att jag inom bara några veckor får nyckeln till lägenheten på östermalm. Ska jag bli östermalmsbrutta nu? - Hunters, stickad mössa med pälsboll på, lager på lager under den där helt fantastiska skinnjackan som kanske inte riktigt kvaliciferas som vinterjacka. Av ideal08an blev jag frågad om jag led utav talfel, jag visste först inte om jag skulle skratta eller gråta, för hen verkade inte ha någon aning om att det jag "led" av var Skånska. Katastrofalt stel stämning.

Klassen min är bah helt amaziiing. Och jag kan inte förstå att jag ens tvekade på att åka tillbaka efter höstlovet.
Jag engagerade mig i skolans elevkår, fick chansen att vara med i luciatåget i Blåhallen, drack massvis med kaffe och njöt av att lära känna stockholms alla smultronställen. 
Precis då kom han, han kom och besökte mig det vill säga, den där Albin som jag kännt hela livet. 
Han förlorade stockholmsoskulden, ja det var hans första gång i vår huvudstad. Tänk att vi gjorde både Öster och Söder på 4 timmar innan vi återigen bara satte oss ner med kaffet i högsta hugg.

Men jag lever, jag har bara levt ett liv utan dator och därför inte kunnat uppdatera alla löjligt aktiva läsare, kul om ni håller kvar för jag lovar, det kommer mer.

Upp